dagen består av blandade känslor då det idag skulle varit 2 år.. ärligt vet jag inte om jag ska gråta eller skratta.. jag gjorde mitt val och jag ångrar det inte någonstaans, det är en val jag är nöjd med men inte stolt över.. då jag börjar undra om allt är mitt fel för det som hänt dig nu på senare tiden, det som hänt alla runt omkring dig.. visst det började redan innan men nu efter slog bomben till och allt raserade.. du sa att det var jag och att fler av mina vänner än du tyckte det för ni hade pratat om det.. men jag inser allt mer att det aldrig varit jag utan du, jag tänker inte skylla allt på dig min vän då det krävs två för ett bråk men när allt för dig spruckit efter så vet jag inte längre vad jag ska säga.. jag tycker synd om dem runt omkring dig, och våra gemensamma vänner, får väll säga att det är tur att du har din partner men vad vore du utan din partner? då dina vänner börjat tyna bort, jag önska jag fick fortsätta vara din vän men för dig är inte det ett alternativ utan du ville bara ha ut mig ur ditt liv, jag kan förstå dig dels.. men ändå inte.. aja nu tänker jag inte gnälla mer om detta utan jag tänker avsluta det med att säga..

jag saknar dig, något så enormt.. jag önskar jag fick fortsätta vara din vän och vara en del av ditt liv.
<3 eller </3 ?