ibland blir man bara för trött på barn! alla borde komma 30 min tidigare bara för att prata av sig och visa vad de kan, annars blir träningarna bara pannkaka :( igår gav jag till slut upp efter att ha försök tjata om reglerna så de förstår bättre vad jag säger på matcherna, men sen har vi självklart Nelly som gör min dag! helt från ingenstans ser jag att hon börjar gråta när det för någon övning i Tomas grupp, frågar vad det är men får inget svar sen vill hon till sin pappa, efter att hon fått dra avslutningsleken och sprungit med mig på banankull så var hon glad! och säger sedan, "Jennie, jag vet inte varför jag var ledsen"
såå söt!