Igår spårade känslorna ur när tankarna om dig uppstod. Alla dagar jag varit hos dig och mormor. Alla gånger vi spelar kort.

Minns framförallt den gången när jag var jätte trött och vi spelade kort. Tillslut hade jag lyckats somna under spelets gång och låg med ansiktet i bordet.

Finns så många minnen som aldrig kommer att försvinna. Du kommer alltid vara en del av mig morfar <3

När du var så sjuk att de inte visste hur länge till du skulle leva. Då fick du en teckning av mig som mamma satte upp i en tavelram på väggen.
Den teckningen veks ihop och lades i din bröstficka på begravningen.

Jag saknar dig!